




Att slå ihjäl några timmar i Venice är vanligtvis inga större problem och det var det inte heller under gårdagens strålande sol. Vi flanerade lite förstrött längs board walken och lät oss förundras av hej världens alla knasbollar som verkar hålla till här. Bara för att nämna något/någon så låg en tokfrans upp och ner på en stol och - ja, vad han höll på med fattade vi aldrig.
Vi funderade ett slag om vi inte skulle slinka in och släta ut våra begynnande skrattrynkor på Botox on the Beach - eller varför inte testa lite "medicin" bakom väggen intill - då skulle man ju garanterat "passa in" lite bättre bland de andra dårarna på gatan. Tidsbristen (parkeringen gick snart ut) gjorde dock att vi inte hann med något stopp här just denna gång. Vi la istället i lite mer pengar i parkeringsautomaten och begav oss, efter lite lek på stranden, ut på piren.
Vad alla dessa pirer rätt ut i havet gör för nytta egentligen undrar man ju lite, men de gör det i alla fall lättare att kunna se både havet och de långa stränderna lite bättre. Igår fick vi lyckan att se både delfiner och sälar som lekte i vattnet! Förutom det log vi lite snett åt ännu en tokfrans i blå jacka och keps. Med ljudligt slasande, men ändå förvånansvärt snabba och bestämda steg, ångade han fram och tillbaka, runt runt på piren i timmar. Inte bara igår utan alla dagar, enligt en av fiskarna på piren. Inget konstigt med det. Om man är i Venice alltså.

Ungefär som han i rastafari-friss som glider omkring på ett par rollerblades och spelar elgitarr. Only in Venice, liksom...
SvaraRadera